Ensam i stora staden

Idag åkte jag in till San Francisco för att se ännu mer saker. Jag hade redan planerat dagen och visste precis vad jag ville göra. Jag tog bussen bort till Golden Gate Park tillsammans med en mexikansk barnflicka som hette Pia som jag träffade på stationen. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det slutade med att jag följde med hem till hennes kompis som också visade sig vara barnflicka och stannade där en stund. När det inte hände så mycket där beslutade jag mig för att gå vidare till parken och möta upp med Pia senare och då passa på att göra Castro(gaykvarteren i SF) tillsammans. Men så blev det inte, helt plötsligt så började jag känna mig så lite och trött och fick en akut saknad utav alla er där hemma. Speciellt Fredrik... jag saknar dig sååå mycket just nu!! Sedan kändes inte dagen lika kul längre och jag var faktiskt på väg att åka hem till Menlo Park igen. Det är spännande att vara ute själv och resa men det är så kul att kunna dela det med någon ibland också. Men sen fick jag säga till mig själv på skarpen och sedan gick jag vidare till Haight Ashbury (ett område som man bara måste ha sett om man är här) och strövade omkring i små mysiga affärer och hade det väldigt trevligt en stund innan fick tillbaka samma känsla. Ännu en gång så beslutade jag mig för att det här inte var en bra dag och att jag ville åka hem.


Men helt plötsligt när jag är på väg till bussen så hamnar jag på Alamo Square och blir helt tagen av den fina utsikten av staden och de fina viktorianska huset som ligger på höjden. Så det blir att jag stannar och sätter mig på en bänk och får tillbaka den sköna känslan i kroppen och konstaterar att jag har det alldeles för bra här.

Efter att ha suttit där en stund så tar jag bussen tillbaka till mitten av staden igen och sätter mig på ett fik för att äta lite mat innan jag beger mig hemåt igen. Jag har fått ett otroligt sug efter sallader den sista tiden och favoriten är just nu allt som innehåller spenat. Det är bara så gott!!

Detta är Caltrain som jag åker med till SF

När jag är mätt och belåten så tar jag tåget hem och jsg är så glad att man har någon att komma hem till. Familjen Bjers ni är bara bäst!! Ida och Sun kommer skuttande ut ur dörren när vi kommer med bilen på uppfarten och sedan får jag två stora kramar av dem, det värmde. Dagen slutade bra ialla fall och Tina styrde upp men Dreyer´s cookies´n cream glass. Jag har blivit beroende och förstår inte hur man ska överleva i Sverige utan den...haha!! Fast då har jag ju Fredrik...hihi!

Sakner alla, bara så att ni vet det. Puss o kram på er där hemma!